Det ser lite annorlunda ut i Sverige nu. Förhoppningsvis är det tillfälligt men troligen inte. I min tillvaro ställer man inte människor mot varandra, där lever man med varandra. Minst var 20:e svensk håller inte med mig. Det kan jag konstatera dagen efter valet 2010.
Socialdemokraterna fortsatte bakåt på riksplanet. Jag är inte det minsta förvånad. Man gjorde en obegripligt okritisk valanalys efter 2006 års val. Man behöll personer i partitoppen som enligt mig var direkt ansvariga för det dåliga valresultatet den gången. Man valde en partiledare som var alldeles för svag. Därmed hade man också stakat ut riktningen.
När sedan valstrategin blev känd, och den innehöll telemarketing där man skulle ringa upp medborgarna och prata politik, ja då blev det bara ännu ett bevis på en fullständigt obefintlig känsla för hur man kommunicerar år 2010. Känner du någon som inte hatar telefonförsäljare?
Mona Sahlin tänker inte avgå. Det borde hon göra. Om inte Socialdemokraterna på riksnivå vågar titta sig i spegeln och konstatera att man tänkt helfel, ja då kommer valet 2014 att visa ännu sämre siffror. Man hade chansen att göra det efter valet 2006. Nu får man en chans till. Det är möjligt att tåget redan har gått men ska man åtminstone ha chansen att hinna ikapp det krävs en seriös självrannsakan där de ansvariga släpper fram nya krafter. Veronica Palm signalerade redan igår subtil men ändå konkret kritik mot partiets strategi. För mig känns hon som ett av de givna namnen i en ny socialdemokratisk ledning.