Texterna från "...och stora havet."

Hon föll i för samma gamla törst,
huvudstupa hjärtat först.
Där gick han hem,
hem igen med
allt han hade med sej när han kom.
Och om man ser på henne så
ler hon åt allt än så länge.
Jag sa: "Städa upp och vädra ut,
allt är över allt tar slut."
Där gick han hem
igen
men hon min vän,
hon är mellan väggarna som undrar:
"Var är han nå'nstans då."
Tårarna,
snart kommer tårarna. Tårarna,
snart kommer tårarna.
Stora tårar rinner nerför kinderna och ner i knät.
Det är hon och hennes bästa vän
som stannar kvar i allafall,
när alla andra gick.
Fast hon inte fick.
Fall inte i för all din törst,
man måste tänka först.
Fall inte i för allt i världen,
jag har inte tid att
vända mej och se, för allt jag säger
blir fel ändå.

Sidans början

Du är allt jag vill ha

Två timmar kvar,
jag har äntligen tagit mej
in i en annan värld.
Det är två timmar tills dom tänder i taket
men då är jag inte här.
Var har du varit i hela mitt liv
eller under hela min kväll.
Under klänningen tar hon små kliv,
hon kliver närmre och närmre mej.
Och jag vet inte varför hon ler när hon håller i min hand,
men jag ser att hon vet att hon är med i leken. Och jag
är allt du vill ha.
Ta en av mej jag har mycket kvar,
jag har eld om du vill ha.
Vad var det du sa att du tycker?
Det tycker inte jag!
Natten är vacker och månen är full,
och du är som natten och jag är som månen
och du är som jag.
Du är allt jag vill ha.
Håll dej intill mej
jag vill inte hellre
va' i nå'n annans hand.
Säj vad du vill, det är många kvar
att tappa bort dej ibland.
Alla går långsamt,
gift dej med mej,
eller pröva och säj det själv.
Känn hur det låter,
man kan inte se klart
längre än ikväll.
Ja, säj vad du tror att du tänker imorgon,
Men jag vet att du antingen går eller blir kvar
och som jag sa,
du är allt jag vill ha.

Sidans början

Vara vänner

Som du sa,
jag kan ta och hälsa på nå'ngång
och du kan komma hit.
Så jag hör ingen som säger till mej:
"Du lever på kredit".
Men hon öppnar ett fönster,
hon blåser en vind
och hon bryter min lag.
Och jag ska aldrig stänga in nå'nting igen.
Men idag har jag suttit timme in och timme ut,
inne här.
Jag har suttit för länge
för alla små begrepp
blir svåra att hålla isär.
Jag har suttit för länge
för allt som finns kvar här
är ett fotografi.
Och alldeles utanför flyger hela livet förbi.
Bara, bara
vara vänner.
Tala om allt, vi kan väl
tala om allt, men vi ska
bara, bara
vara vänner.
Tala om allt,
vi kan väl
tala om allt med varann.
Du fråga mej nå'ngång
hur jag tycker du ser ut.
Jag sa: "bra",
och du undra' om jag verkligen mena' det jag sa,
så jag sa: "ja".
Det är när du tystnar ett tag,
det är när du tittar på mej
jag måste tänka mej för.
Ibland önskar jag att du inte såg ut som du gör.

Sidans början

Vackert väder

Kom med och lägg dej här i gräset under mej och
blöt ner kläderna.
Det är väl vackert väder ovanför molnen
men regn där vi står.
Det finns ingen vackrare än du
i din vanliga tröja
och i ditt våta hår.
Jag håller mitt lilla liv
emellan händerna,
nu har jag lust att ta ett kliv och sätta
nå't spår innan jag går.
Kom med och gör en liten stund som ska
vara kvar i hundra tusen år.
Ibland vill man inte gärna gå in
fast regnet öser ner.
Ibland vill man hellre sitta kvar
och skratta högt där döden ser.
Har du fått andra himlar
i ögonen,
när du får mej vart du vill
med dom vanliga blå.
Kom med och lägg dej här i gräset under mej och
blöt ner kläderna.
Vad tänker du på?
Lägg dej på marken under om du vill.
Kom med och sätt ditt liv på spel
för min skull.

Sidans början

Vintern dör

Jag vaknar av att en vårvind vänder bladen.
Solen står som ett rakblad på fasaden,
mitt emot mitt öppna fönster
och ingen annan syns till.
Tänk dej, stå i pyjamasen och se
kalla, kalla kristaller smält, smält ner.
För solen lyser utanför
och skuggor målar mönster
och vintern dör.
Det måste va' nå't som helt enkelt kom,
kanske teater känns det som.
Det är femton grader över noll,
min vän du är ännu en aktör
i vintern dör.
Tyst! Takt.
Vaktparaden?
Det är inte den vi hör,
det är dans i staden
och du står där
och vet inte hur man gör.
Du sitter fast, ensam.
Sist kvar.
Det är bara som det känns
när ingen annan människa syns till
och det är tyst så långt man minns.
Det är tungt,
det är sant att himlen finns,
min vän.
Det är bara nå'nting för.
Vintern dör.

Sidans början

Visa mej

Sitta här och titta lite.
Flytta lite närmare,
så jag kan se från alla håll.
Spela lite, spela lite, spela lite
intressantare roll.
Och säj inget mer.
Vad vill du ha?
En vän?
Men som du ser så samlar jag poäng.
Och snälla låt bli att se sådär på mej,
då vill jag inte va' med och tävla mer,
nej!
Vill vi samma sak
så finns det inget mer att tala om, vi är
under samma tak som hela mänskligheten.
Vi och dom.
Visa mej och visa mej och visa hur man säjer:
"Vi kanske ses nå'ngång på stan".
Visa hur man säjer "Låt mej slippa se dej nå'nsin mer,
mitt på dan."
Eller ligger du kvar
om hon råkar väcka dej,
och håller andan tills hon går
och stänger dörren efter sej.

Sidans början

Hon har ett sätt
att säja: "mhmm",
jag inte trodde fanns.
Och hennes kläder följer inga enkla
lagar om obalans.
Hon har små band runt sina handleder
och andra i sitt hår.
Hon är en så'n man skulle vänta länge på
om man fick en chans.
Hon har ett sätt
att flytta höfterna försiktigt när hon går.
Hon har ett sätt att le
som bara jag förstår.
Hon har ett sätt att gå förbi ibland
som om man inte fanns.
Det är en man som kommer hit och hälsar på ibland
och hon är hans.
Om hon var min,
om det var jag,
skulle jag ge,
ge mina da'r.
Men hon är inte,
det är klart,
nå'nting man har.
Och fråga efter hennes namn
tror jag inte att jag ska.
Jag är lite rädd
att hon ska heta nå't som inte låter bra.
Jag skulle gärna gå och hålla
och ha sönder hennes hand.
Jag skulle ännu hellre
göra nå't,
ja göra nå'nting jag kan.

Sidans början

Sköra värld

Han läser i sin tidning
om ett land,
ett där dom alltid sätter tron
i första hand.
Hur kan det gå?
Hur kan dom där få hålla på?
Men hans pappa säjer att dom har
ärvt alla sina åsikter från far,
och sånt är aldrig bra. Han sa:
"Det kommer att gå snett nå'n dag."
Han stänger till,
han vill inte se vad som blåser mot hans kind.
Han vill inte ha sin sköra värld förstörd av någon vind.
Han läser för att drillas i debatt,
kan inte va nå'n tillfällighet att
TV:s stora män har gjort samma val.
Men ibland,
ibland byter han kanal.
Han vet vad han vill,
han vill inte se vad som blåser mot hans kind.
Han vill inte ha sin sköra värld förstörd av någon vind.
Hans vänner anser samma sak, med dom
bygger han på sin livsåskådning som
på en flygplansbyggsats.
Hur ska alla sanningar få plats
när dom skall ut och flyga bland varann.
Men han har kvar sin hemma
så hans är sann.
Han vill inte ha sin lilla värld förstörd av någonting.
Kan du känna
hur du vacklar till
för minsta bris. Jag vill inte ha min lilla värld
förstörd till något pris.

Sidans början

Tåg

Jag blev född för länge se'n på ett tåg,
på en evig resa såvitt jag såg
i vår gamla svartvita färgteve
som skymde fönstret i vår kupé.
Jag blev född mellan spegeln och grammofon
om ni undrar var jag kommer ifrån,
om ni undrar vart jag är på väg...
Så du vill se vår slutstation,
vårt mål.
En del målar himlar,
andra kalla hål.
Och han säger:
"amen", nämen skål.
Han får nog hoppa av i farten ändå.
Jag drömde stora drömmar och små
och jag drömde alla med socker på,
om Alice i underkläder som låg
i Ellos postorderkatalog.
Och emellanåt fick jag lära mej gå
och läsa
och skriva
och titta på
och drömma drömmar när ingen ser på,
och drömma drömmar när ingen ser på.
Men jag måste berätta en sak som jag såg
när jag drömde en natt
när jag satt och sov
och jag tittade ner ifrån där jag låg
och såg livet
och livet såg ut som ett tåg.
Ett tåg där dom lata och kloka funderar i kör
över vart dom skall åka
och över vem som kör.
Och nå'n annan klär ut sej till konduktör
han rör inte en min om lokförar'n dör,
säljer hemgjorda pappersbiljetter för guld,
alla vill ha en egen för säkerhets skull.
Alla tror dom hamnar i hemmahamn,
alla tror att det väntar en vänlig famn.
Men bredvid var det svart som mitt på ett hav,
vems tur det än var att hoppa av.

Sidans början

Stora havet

Det är nå'n inne här igen.
Det är bara jag,
ja lilla vän.
Det är bara jag
och jag bor ju här
men man vet aldrig var man har mej.
Jag var bara borta länge
men det är här jag bor.
Det är nå'n inne här igen.
Det är bara jag,
det är bara jag.
Det sitter nå'n på sängen.
Vem kan det va'?
Vem kan det va'?
Jag har sett stora havet idag
och jag förstod hur stort det var,
jag är inget litet barn.
Jag såg stora havet idag
och jag undrade hur stort det var.
Jag ska aldrig undra mer,
du förstår om du ser.
Jag såg stora havet idag
och jag förstod hur stort det var,
Jag kan inte röra benen
och han sa bara:
"Följ med ner,
och ensam.
Ingen ser ändå
om du ler mot gamarna."
Det är nå'n inne här igen.
Det är bara jag,
ja lilla vän.
Det är bara jag
och jag bor ju här,
men man vet aldrig var jag är.

Sidans början

Glada dagar

Kalla ögon väntar
på ett enda steg fel.
Kalla ögon längtar,
längtar fel.
Och jag har också svårt
att längta rätt,
snälla nå'n
vet nå'n ett enkelt sätt.
Kalla vänner vänta,
jag vill va' med er.
Snälla vänner vänta lite
ta mej med er ner
till ett land som jag aldrig har sett.
Där fel är fel
och där allt är ganska lätt.
Glada dagar alltid,
sist när jag var glad
blev jag utan kläder
kom jag se ut se'n dum
och svag.
Men det är inte glada dagar,
det är inte det.
Jag vill också gärna vara
glad idag och le.
Men jag vill inte va' full,
det vill säja inte
bara för glada dagars skull.
Och du slår aldrig in tänderna
på din bästa vän.
Nej,
man slår inte vännerna,
inte än.
Du kan se på nästan allting
utan att bli rädd,
och du tror väl inte att det
är nå'n skada skedd.
Men vad du tror
spelar ingen roll,
om du ser på allt från samma håll.

Sidans början

Avundsjuk på dej

Du har sett mej gå omkring i natten här,
i en gammal oåtkomlig atmosfär.
Du har sett mej undra över livet,
men har du sett mej tjuvtitta på er?
I ett fönster i ett hus där jag bor,
låter dunkla lampor ana nå't så stort.
Så du kan aldrig ana allt som jag vet.
Visst ser jag ut som en poet.
Jag stöter till dom då och då,
men låtsas aldrig se
alla dockansikten som du leker med.
En så'n som jag har högre pretentioner,
jag undrar var dom är.
Och hon lurar inte mej.
Visst tänker jag väl så;
hon säjer aldrig nej.
Kan tankar va' så små?
Du känner väl mej,
och du tror väl inte att jag är
avundsjuk på dej.
Det händer att jag råkar gå
där hon går,
och hamna mitt i doften av hennes
blekta hår.
Då känns det som nå't som jag känt
för länge se'n,
det känns som liv,
det luktar vår.

Sidans början

Som jag vill

Jag har tänkt på vad jag gör idag,
men nu känns det bra.
Det är nog inte nå'n som är som jag som sa':
"Kärlek tar ett tag".
Det är väl nå't helt annat,
som jag ska hålla still,
Jag säger nå't helt annat,
jag tänker som jag vill.
Att gå till en för dyr frisör,
mitt inne i vår stad.
Att gå vart som helst
men bara för att få ta en promenad
och få se på dom,
med ögon som kan ta av
och mer till.
En hjärna som har stannat.
Jag spelar som jag vill.
Jag har ingen annan,
det är få som stannar till.
Den lilla stund nå'n stannar,
då gör jag som jag vill.

Sidans början

Alla texter skrivna av Jakob Hellman
(P) 1988-89 (C) 1989 EMI Svenska AB.